Historik

En digital föreläsning om Societetens tillkomst och tidiga historia finns tillgänglig på:

https://www.kva.se/evenemang/webbinarum-anders-celsius-carl-von-linne-och-tillkomsten-av-sveriges-forsta-vetenskapsakademier/

 

1600-talet var det sekel när vetenskapligt tänkande grundat på observationer och experiment steg för steg tog över kunskapsgrundandet. Skolastiken och den gamla aristoteliska naturfilosofin fick ge vika. Men de traditionsbundna universiteten hade svårt att släppa fram den vetenskapliga revolutionen, och som alternativa plattformar för diskussion och forskning började lärda sällskap och vetenskapsakademier grundas på kontinenten. Det var t ex Preussische Societät der Wissenschaften i Berlin, Royal Society i London och Académie des Sciences i Paris.

 

Erik Benzelius d.y. närde ända sedan sin ungdoms resa i Europa planer på att skapa ett lärt sällskap även i Uppsala. Planerna syntes dock svåra att realisera men 1710 kom genom en slump det tillfälle som gjorde det hela möjligt. Tiden var tung. Det stora kriget pågick som bäst. På senhösten kom pesten till Stockholm och rörde sig upp genom Uppland – konsistoriet beslöt att stänga universitetet och skicka hem studenterna. Parallellt hade Erik Benzelius d.y. börjat en flitig korrespondens med Christopher Polhem. Denne önskade att de lärda i Uppsala skulle granska hans mekaniska studier och publicera dem.. Lärarna vid universitetet stod nu utan uppgifter och Benzelius samlade då en handfull av de mer framstående vetenskapsmännen för att diskutera Polhems rapporter. Man beslöt att träffas regelbundet och sällskapet kallade sig Collegium Curiosorum. Detta blev upprinnelsen till det som mer formellt kom att få namnet Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala, inrättat 1728 av Fredrik I. Man hade som målsättning att korrespondera med kolleger i utlandet, hämta in information om egendomliga företeelser och försöka komma fram till deras orsak, samt samla naturalier och systematisera dessa samlingar. Man ville också aktivt förmedla kunskapen inte minst inom astronomi, fysik och teknik där man alltmer kunde ana en framtida praktisk betydelse.

 

I motsats till det dåtida universitetet, som huvudsakligen var en utbildningsanstalt, kom Societeten att mera spela rollen av ett slags institut för forskning och utveckling i bred mening. Societeten har sedan dess spelat en väsentlig roll i många avseenden lokalt, nationellt och internationellt.

 

Under åren 1716-1718 gav Emanuel Swedenborg ut en tidskrift, Daedalus Hyperboraeus, som bl a redovisade Collegium Curiosorums vetenskapliga diskussioner med Christopher Polhem. Från och med 1720 gav Societeten ut en egen tidskrift, Acta Literaria Suecicæ, Sveriges äldsta vetenskapgstidskrift. Den fick senare namnet Nova Acta Regia Societatis Scientiarum Upsaliensis och den kom att spela en viktig roll som publikationsmedium för bland annat upsaliensisk naturvetenskap långt in på 1900-talet. Societeten har idag en viktig funktion för det vetenskapliga tankeutbytet, inte minst när det gäller kontaktnätet över ämnesgränser och över generationer.

 

Redan i början av 1730-talet finansierade Societeten Linnés Lapplandsresa och Societeten var indirekt också inblandad i den berömda gradmätningsexpeditionen till Torneå några år senare. Societetens driftmedel hade tillkommit genom att man fått tillstånd att gräva upp och försälja den vattenledning bestående av järnrör som gick från ån upp till slottet och som drottning Kristina låtit installera. Trots allvarliga försök fick inte Societeten det åtråvärda och inkomstbringande almanacksprivilegiet utan det gick till Kungl. Vetenskapsakademien i Stockholm som grundats 1739. Societeten drev också frågan om den tyngsta utrustning dåtiden kände – ett astronomiskt observatorium – och så småningom fick Anders Celsius sin specialkonstruerade byggnad som fortfarande står kvar på gågatan i centrala Uppsala. Societetens finanser gick upp och ned under större delen av 1700-talet men genom den Gyllenhaal-Ziervogelska donationen 1789 fick Societeten ökade och mer stabila penningresurser, och även den fastighet där man alltsedan hållit sina sammanträden. På tomten finns också Museum Schefferianum, det lilla stenhus den Skytteanska professorn Johannes Schefferus lät uppföra redan på 1660-talet. Det har överlevt flera stadsbränder och är en av Uppsala äldsta byggnader.

 

Sedan början av 1800-talet har andra donationer gjort det möjligt för Societeten att årligen dela ut priser och belöningar med tyngdpunkt på unga forskare, vilket numera sker vid en offentlig ceremoni i början av hösten.